hur lat får man bli?

den dagen jag får ett jobb ska ja "aldrig" klaga.
såhär lat har jag aldrig varit i hela mitt liv.. det är konstigt att med bebis o allt att jag inte
blir tjock. men jag tänker jag har ju hur mycket tid som helst, vilket är sant.. jag har inga
tider att passa överhuvudtaget.. men saken är den att det blir ju bara värre..

efter att ha skaffat sig såna ovanor som att sova till kl 12, eftersom jag får krämpor när jag ska sova på nätterna, så stiger jag faktiskt upp kl 7 imorse.. jag vart så fruktansvärt sugen på ett stort saftigt grannysmith äpple. aldrig har jag nånsin gjort nåt sånt.. men jag tänkte så bra,
jag har ju lite att göra så som det ser ut nu när vi ska försöka få sålt, jag hinner ju göra massor idag och min energi kanske kommer före kl 3 idag.. men nejdå.. ligger på soffan i mörkret ser på nå skit på tv som jag egenligen inte är intresserad i överhuvudtaget, går till sängen halv 9 och sover en timme till.. men eftersom smarta jag lägger kvar telefonen i vardagsrummet så måste jag stiga upp när den ringer :) kan ju bara säga att annars hade jag lungt sovit vidare och struntat i att jag har fetaste diskberget, o annat som behöver göras. deet är bara att inse
livet som hemmafru är inget för mig det heller.